Sommarsolstånd
2024-06-26 Jag står som på moln i en sällhet utan like. Molnens ränder brinna röda. Det är solen. Solen har kysst mig. Så kysser ingenting på jorden. Är det att leva evigt som vittne av detta ögonblick, ack nej, att stiga upp för de lodräta strålarna närmare henne. En gång skall jag spinna mig in i solen som en fluga i bärnsten, för eftervärlden blir det ingen klenod, men jag har varit i sällhetens glödgade ugn. Ve, du krona som blänker om min panna, vad skola de veta då de skåda dig? Juninätterna. Åh, juninätterna. Det ljuvligt smärtsamma ljuset. Kan hjärtat tåla så mycket skönhet? Så mycket livslängtan? Outhärdligt stark kring sommarsolståndets brytpunkt. Sällhetens glödande ugn. Kyss mig. Låt mig för evigt uppgå i detta ljus. På midsommarnatten såg jag solen dansa ner bakom horisonten. Ja, hon dansade verkligen. Hjärtats jubel. Än sen om det så brister? Laga sprickorna med solens guld. Spinna in det i solen som en fluga i bärnsten. Över hundra år sedan Edith Södergran skrev
