Snödroppar
2025-02-26 Do you know what I was, how I lived? You know what despair is; then winter should have meaning for you. I did not expect to survive, earth suppressing me. I didn’t expect to waken again, to feel in damp earth my body able to respond again, remembering after so long how to open again in the cold light of earliest spring— afraid, yes, but among you again crying yes risk joy in the raw wind of the new world. För några veckor sedan (eller var det veckor? Tiden är så trasig) skrev en vän att hon sett de första snödropparna. Att hon önskat att jag stått där bredvid henne. Många vårar har vi inventerat tecknen tillsammans. Inte i år. ”Va? Är de redan här?” tänkte jag. Gick ut och såg att ja, där var de. Det hade jag missat. Jag brukar ligga steget före våren. Ivrig. Inte i år. En annan vår, med en annan sorg smärtade det mig så mycket att inte kunna glädjas åt vårtecknen. Så jag var beredd på att det skulle göra ont. Men inte på likgiltigheten. Mitt: ”Jaha, där är de. Snöd...
