Sänka farten

 2023-06-23 

The Summer Day

 

Who made the world?

Who made the swan, and the black bear?

Who made the grasshopper?

This grasshopper, I mean–

the one who has flung herself out of the grass,

the one who is eating sugar out of my hand,

who is moving her jaws back and forth instead of up and down–

who is gazing around with her enormous and complicated eyes.

Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face.

Now she snaps her wings open, and floats away.

I don’t know exactly what a prayer is.

I do know how to pay attention, how to fall down

into the grass, how to kneel down in the grass,

how to be idle and blessed, how to stroll through the fields,

which is what I have been doing all day.

Tell me, what else should I have done?

Doesn’t everything die at last, and too soon?

Tell me, what is it you plan to do

with your one wild and precious life?

 

Den här dikten har figurerat förr, här hos mig och överallt annars. För det är väl ändå Mary Olivers mest kända. Men det är midsommar. Så var så goda. Igen.

 

 

Förutom att avslutningsraderna är ett av mina mantran passar dikten fint in i det Projekt Kontemplation som jag just nu försöker initiera. Precis som orden på skylten jag springer förbi på mina turer vid träd och vatten. Just min "löpning" behöver knappast denna uppmaning, den går mariginellt snabbare än mina promenader, men när det gäller livet i övrigt är påminnelsen inte direkt bortkastad. För my oh my intensiteten det sista. Visst, det ligger i min natur att vara snabb och angelägen. Vill liksom tugga i mig livet knäcka benen suga märgen dansa på resterna ja ni fattar. Men ibland kan det vara nödvändigt, och bra ju, att stanna upp, vänta in, ta det långsamt. Fast det tar emot för hejhejhej RÖRELSEN liksom. Älska den.

I onsdags firade jag sommarsolståndet i min tallglänta till långt in på natten och i går morse på min runda i skogen, första morgonen i detta kvartal av värme och växt, mötte jag som vanligt en hare. Och som vanligt sa den till mig: Ge din hän i glädje.

Så ... Sænk farten en lille smule och Ge dig hän i glädje. Vad blir det av detta? Jag ska lura på det, där jag dragit mig undan för lite ensamt midsommarfirande. Lite rymd kring min varelse. Lite: What is it I plan to do with my one wild and precious life?

Kanske faller jag på knä i det daggvåta gräset i den skärva av mörker som är midsommarnattens. Som alltid niger jag för nymånens skära (hon går att se nu). Och sju sorters blommor? Javisst för fan, varför inte? Jag sa nån gång att jag inte är romantiker. Jag har vuxit ifrån det nu. Glad midommar alla!

En annan midsommar. Med en hel skog på huvudet.