Det blir vackert där du går

2018-05-14

Det blir vackert där du går,
marken, stigen, stranden som du följer,
allt tycks ljusna, glädjas,
allt som ser dig.

Kan väl jorden glädjas
för att någon stiger på den,
trampar på den,
en som den älskar?

Fråga inte mig. Jag ser blott skenet,
hur det dröjer kring dig,
svävar över marken,
som om jorden log.

Stig på den, som gläds att se dig lycklig.
Blott inte hårt,
som om du visste att du var älskad 


Och jag undrar: Varför stiga hårt på den som gläds åt att se oss lyckliga? Varför hänsynslöshet, då vi är säkra på kärleken? Vad gör oss så vårdslösa med det vi tar för självklart? När vi är älskade, borde inte då vår fot vara lättare? Som inför ett mirakel.

Att få stiga på jorden – vördnaden inför det. Att få vara älskad – vördnaden inför det.
Aldrig glömma vördnaden inför det.

Jag har varit tillbaka i skogen. Tillbaka i ett lämnat liv. Naturen i blom nu. Jag vill stiga lätt. Och låta grönska spira genom det som har trampats ner.

Och dikten – det är ju Pär Lagerkvist som skrivit den.