Saltvatten

 2022-04-23

Hörde nyligen någonstans att det finns tre sorters tårar. Bastårarna, som håller hornhinnan fuktig. Reflextårarna som uppstår som ett försvar när vi får något i ögat. Och så känslotårarna. Tydligen med en helt annan sammansättning än de andra. Mer proteiner. Mer hormoner. Mer endorfiner. Hur fint är inte det? Att de tårar som kommer när vi rörs och berörs är tröst hela vägen ner på kemisk nivå. De senaste månaderna har jag fällt många känslotårar. Det känns fint att tänka på dem som ett kroppens sätt att ta sig själv i famn.

Det fick mig också att tänka på den här passagen ur novellen Syndfloden over Norderney från Syv Fantastiske Fortællinger.

 

"Jeg er ulykkelig fader ... kender du nogen kur for mig?"

"Ja vist så, sagde han, jeg kender en kur for alting. Salt vand." 

"Salt vand?", spurgte jeg. 

"Ja på den ene måde eller den anden. Sved eller tårer eller det salte hav." 

Saltvattnets bot. Svett. Tårar. Havet. Onekligen en kur jag praktiserar. Och Karen Blixen. Ett botemedel i sig. Snart är det tio grader i vattnet. Den omfamnande tiden på väg.

foto: Cecil Beaton

"Champagne er en god ven i en kold nat." Blixen själv med en annan slags flytande kur. Bilden är tagen strax före hennes död 1962. Frågan är om hon då ens hade förmåga att dricka upp. Sinnet för dramatik hade hon däremot kvar. Håll med om att det knappast finns något bättre sätt att stirra döden i vitögat...