Världens bästa utbrytarcirkel

 2021-05-24

Våra armar vilar på vattnet

och fingrarna trasslar in i varandra och vaggar

och aldrig sker annat än att vattnet

stiger och sjunker 

och våra armar

vaggar omkring med strömmen

Men djupet

tändes av ljus

och blänker av blixtsnabba rörelser

Ordinarie bokcirkeln ligger i träda. Det föds barn, och skrivs bok. Upp på scenen då: Utbrytarcirkeln! Som jag saknat att på detta sätt få djupdyka i litteraturen, universum och allting. Och inte minst få ta del av vänners inre utifrån gemensamt läst text. 

 

Den ironiske och ångestridne vardagsmystikern Karl Vennberg visade sig vara en utmärkt utgångspunkt för just detta. Och ja, jag läste hela Requiem (alla 17 verser) högt. Lyckliga alla som satt runt oss på restaurangen!

Kvällens rågbröd.

 

Bra dikt kommunicerar innan man förstår den, skrev T.S. Eliot. För mig kommunicerar nog dikt allra bäst just innan jag börjat tänka allt för mycket kring den. När vi för en stund befriar oss från oket att förstå kan diktens själva grundton träffa hjärtat. Det är onekligen ett sidospår till självananlysens trista ringlinje, för att tala Vennbergska. 

 

Vi tar några rader till va? (även om det bästa är att läsa hela sviten).

Elden har slocknat

eller småpyr i kväljande mörker

i ångande kväljande mörker

kan fruktkapseln öppnas

kan eld som har slocknat bli till värme

kan mörker bli mylla

kan bleka källargroddar

ångeststräckta stänglar

finna sin sol sin dröm

och växa i detta växlande ljus

leva med sommarvindens 

levande frihet

vind som kommer

långt ifrån haven

stryker genom vassen

silar genom gräset

bär fjärilar

och befruktar blommor

leva med sommarvindens 

levande frihet

Den här biten får jag nog ändå återkomma till. För jag älskar ju faktiskt också att tänka kring dikt.

Requiem i sin helhet hittar ni i Halmfackla från 1944. Och här skriver jag mer om Karl Vennberg.