Förnuft och känsla

2020-10-10

The great thing
is not having
a mind. Feelings:
oh, I have those; they
govern me. I have
a lord in heaven
called the sun, and open
for him, showing him
the fire of my own heart, fire
like his presence.
What could such glory be
if not a heart? Oh my brothers and sisters,
were you like me once, long ago,
before you were human? Did you
permit yourselves
to open once, who would never
open again? Because in truth
I am speaking now
the way you do. I speak
because I am shattered.
 
Strax innan tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur sade jag till min kollega: Hoppas att det blir en poet jag inte har läst, så att jag får något nytt att upptäcka.
 
Jag vet inte när priset kommer att kännas exalterande på det sätt det en gång gjorde. Kanske aldrig. Men jag måste ändå tacka den nedsolkade institution som är Svenska Akademien för valet av Louise Glück.

The Red poppy, en slumpmässig googling strax efter klockan 13 i torsdags, var mitt första möte. Redan innan jag förstod vad jag läste upptäckte jag att jag ... grät. Sedan fick jag frossa. Vad för slags härlighet är det om inte poesins mystik? Hur den kan tala direkt till det innersta. Få känslorna, till och med kroppen, att rusa till svar långt innan tanken hunnit ifatt. 
 
Att förstå, inte med intellektet, utan med känslan: What could such glory be, if not a heart? Det var när jag började läsa på det här sättet som jag på allvar började älska lyrik. Att få närma sig dikten genom porten till det gemensamma eviga, och lämna teorierna till sedan eller aldrig. Vem var det egentligen som sagt till mig att man inte får läsa så? Poesipolisen?

Och jodå, jag förstår nog att intellektet kommer att få sitt med Louise Glück. Det får bara snällt vänta på sin tur.

The Red Poppy finns i samlingen The Wild Iris från 1992.


Kommentarer

Populära inlägg