Ingen känsla förgäves

2020-06-30

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Kanske är det detta att världen liksom stannat upp, som på sistone gjort mig mer tunnhudad. Distraktionerna som inte längre finns där. Kanske är det årstiden – allt så fullkomligt överväldigande sinnligt. Hur det får tillvaron att spränga. Hur det spränger också i mig.

Jag har alltid haft lätt till glädje. En välsignelse för det mesta, den dispositionen. Men en fälla ibland. Så för några år sedan beslöt jag mig att för släppa fram även det andra; det undanträngda, mörka, obekväma. Ingen känsla fel, skamfylld, skrämmande. Att omfamna skörheten, så som jag alltid omfamnat styrkan och ljuset. Att se hela mitt inre med välkomnande, klar blick.

Jag övar fortfarande.

Sommaren är min mest fantastiska tid. Men det är också en tid då sorgen över det som gått förlorat ligger tätt under ytan. Jag tycker han säger det så fint här, Harry Martinson. Hur känslan kan påminna oss om vikten av det som varit.

Att samtidigt sörja det som gått förlorat, och glädjas åt att ha fått hålla det kärt. Att samtidigt hålla dessa båda i hjärtat. Livet ändå. Det blir till ett jublande Je ne regrette rien.