Passion och ironi
2020-03-20
”Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.”
Vi befinner oss i Hertfordshire, England, sent 1700-tal. Elizabeth (Lizzie) Bennet är näst äldst av fem systrar som på grund av att de är kvinnor inte kan ärva familjens egendom. Modern har därför gjort det till sin livsuppgift att få dem gifta. Gärna rikt. När nya grannar flyttar in på det närliggande godset, och ägaren visar sig vara den välbärgade Charles Bingley ser Mrs Bennet sin chans. När dessutom hans ännu rikare vän Mr Darcy ansluter vet hennes glädje inga gränser. Här finns ju friare i överflöd!
Kanske är det för nutidsläsaren svårt att utifrån denna introduktion förstå hur Jane Austens Stolthet och fördom kommit att bli en sådan klassiker. Lika obegripligt kanske hur den oförskämda och självgode Mr Darcy lyckats bli projektionsyta för generationer av läsares kärleksdrömmar. Men detta är en roman som handlar om långt mer än att bli gift. Kring till synes lättviktiga romantiska turer bygger Austen en historia om klass och kön, om ekonomisk utsatthet och om mänskligt och samhälleligt hyckleri. Författarens skarpa blick ger oss dessutom ett oförglömligt persongalleri, och Lizzie Bennet en fantastisk hjältinna; klarsynt, intelligent, egensinnig. Och ja, kärlekshistorien är faktiskt alldeles, alldeles underbar.
Alla är dock inte böjda att hålla med. Charlotte Brontë (författare till en annan inte helt okänd berättelse om omöjlig kärlek) ansåg till exempel att Austen helt saknade förståelse för passionens natur. Hon skriver i ett brev: “She ruffles her reader by nothing vehement, disturbs him with nothing profound. The passions are perfectly unknown to her: she rejects even a speaking acquaintance with that stormy sisterhood…”
En hängiven Austenista måste å det bestämdaste motsätta sig hennes påstående. Visst finns passion hos Austen, om än mer återhållsam än hos systrarna Brontë. Vad deras böcker däremot saknar, men som Austen har i rikt mått, är humor. Kanske är ironi en passionens motsättning som inte fungerar för Charlotte? För de flesta av oss andra fungerar den i alla fall utmärkt.
En version av texten finns även publicerad under vinjetten Litteraturklassikern i bif #2-2020
”Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.”
Vi befinner oss i Hertfordshire, England, sent 1700-tal. Elizabeth (Lizzie) Bennet är näst äldst av fem systrar som på grund av att de är kvinnor inte kan ärva familjens egendom. Modern har därför gjort det till sin livsuppgift att få dem gifta. Gärna rikt. När nya grannar flyttar in på det närliggande godset, och ägaren visar sig vara den välbärgade Charles Bingley ser Mrs Bennet sin chans. När dessutom hans ännu rikare vän Mr Darcy ansluter vet hennes glädje inga gränser. Här finns ju friare i överflöd!
Kanske är det för nutidsläsaren svårt att utifrån denna introduktion förstå hur Jane Austens Stolthet och fördom kommit att bli en sådan klassiker. Lika obegripligt kanske hur den oförskämda och självgode Mr Darcy lyckats bli projektionsyta för generationer av läsares kärleksdrömmar. Men detta är en roman som handlar om långt mer än att bli gift. Kring till synes lättviktiga romantiska turer bygger Austen en historia om klass och kön, om ekonomisk utsatthet och om mänskligt och samhälleligt hyckleri. Författarens skarpa blick ger oss dessutom ett oförglömligt persongalleri, och Lizzie Bennet en fantastisk hjältinna; klarsynt, intelligent, egensinnig. Och ja, kärlekshistorien är faktiskt alldeles, alldeles underbar.
Alla är dock inte böjda att hålla med. Charlotte Brontë (författare till en annan inte helt okänd berättelse om omöjlig kärlek) ansåg till exempel att Austen helt saknade förståelse för passionens natur. Hon skriver i ett brev: “She ruffles her reader by nothing vehement, disturbs him with nothing profound. The passions are perfectly unknown to her: she rejects even a speaking acquaintance with that stormy sisterhood…”
En hängiven Austenista måste å det bestämdaste motsätta sig hennes påstående. Visst finns passion hos Austen, om än mer återhållsam än hos systrarna Brontë. Vad deras böcker däremot saknar, men som Austen har i rikt mått, är humor. Kanske är ironi en passionens motsättning som inte fungerar för Charlotte? För de flesta av oss andra fungerar den i alla fall utmärkt.
 |
| Jane Austen. Porträtt baserat på en teckning gjord av hennes syster. |
En version av texten finns även publicerad under vinjetten Litteraturklassikern i bif #2-2020
Kommentarer
Skicka en kommentar