Motståndet

2020-01-18

Av egen erfarenhet vet jag att något så smått som att sitta och läsa en dikt ibland kan kännas som en motståndshandling i detta liv, detta maskinliv som vi lever, där arbetslinjen och kapitalismens profithunger utgör största motor. Det betraktas som världsfrånvänt att läsa dikt på samma sätt som Thoreau av vissa ansågs vara en dagdrivare. Men är det i själva verket inte tvärt om? Kan man vara mer världstillvänd än om man, likt Thoreau, ägnar flera timmar åt att titta på några små myror? 

Vilka handlingar laddas med värde? Vilka anses som slöseri? Hur kan ett motstånd se ut? Kan det vara något så simpelt, något så komplext, som en påminnelse om vad det är att vara människa, inte maskin? Att ta oss friheten att rikta om vår blick? Leva på djupet?

Jag läser tidningen långsamt. Denna artikel är två veckor gammal. Men läs den, ni som inte gjort det! Att stanna upp i naturen. Att läsa lyrik. Handlingar med oändlig sprängkraft. Förlora inte förmågan att bli förundrad i vildmarkskatedralen.

Texten är skriven av Andrea Lundgren

Ni som inte sparar på gamla papperstidningar kan hitta artikeln här.