Recension: Ett system så magnifikt att det bländar
2019-09-14
Jag har läst och älskat allt av Amanda Svensson. Men jag har aldrig läst henne … så här. För det första är nya romanen ungefär dubbelt så lång som hennes tidigare. För det andra är den, ja vad är den egentligen? Jo, det är en roman med vad som brukar kallas bred ansats. En riktig romanroman som vare sig hejdar sig eller ber om ursäkt, eller för den delen gör det helt lätt för läsaren. I alla fall inte för den läsare som i varje sekund behöver veta vad det är för slags bok den har i sina händer.
Det handlar om familjen (det perfekta prisma genom nästan vilken historia som helst kan speglas). Vad håller den samman? Vad får den att upplösas? I centrum tre syskon, trillingar, med en minst sagt komplicerad relation till sig själva och varandra. En traumatisk händelse sliter dem isär och de befinner sig nu på olika platser i världen. Vi följer deras trassliga väg tillbaka. Däremellan: klimatkris, hjärnforskning, självmord, otaliga mysterier och sammanträffanden, magisk realism, kärlek, svek. Och en apa med absolut moraliskt gehör. Låter det mycket? Det är det.
Men Svensson skriver som alltid glimrande, med berättarglädjen skälvande under orden. Humor svänger till bråddjupt allvar, svänger till associativ absurdism. Finns det ett system i galenskapen, frågar sig en av bokens karaktärer framåt slutet. Svaret är givetvis nej. Men det gör absolut ingenting. För detta är magnifik läsning. Djupt berörande, bländande galenskap. Ett strålande bygge. Läs! Förvirras! Hisna! Älska!
Texten finns också publicerad i bif nr 3-2019
Jag har läst och älskat allt av Amanda Svensson. Men jag har aldrig läst henne … så här. För det första är nya romanen ungefär dubbelt så lång som hennes tidigare. För det andra är den, ja vad är den egentligen? Jo, det är en roman med vad som brukar kallas bred ansats. En riktig romanroman som vare sig hejdar sig eller ber om ursäkt, eller för den delen gör det helt lätt för läsaren. I alla fall inte för den läsare som i varje sekund behöver veta vad det är för slags bok den har i sina händer.
Det handlar om familjen (det perfekta prisma genom nästan vilken historia som helst kan speglas). Vad håller den samman? Vad får den att upplösas? I centrum tre syskon, trillingar, med en minst sagt komplicerad relation till sig själva och varandra. En traumatisk händelse sliter dem isär och de befinner sig nu på olika platser i världen. Vi följer deras trassliga väg tillbaka. Däremellan: klimatkris, hjärnforskning, självmord, otaliga mysterier och sammanträffanden, magisk realism, kärlek, svek. Och en apa med absolut moraliskt gehör. Låter det mycket? Det är det.
Men Svensson skriver som alltid glimrande, med berättarglädjen skälvande under orden. Humor svänger till bråddjupt allvar, svänger till associativ absurdism. Finns det ett system i galenskapen, frågar sig en av bokens karaktärer framåt slutet. Svaret är givetvis nej. Men det gör absolut ingenting. För detta är magnifik läsning. Djupt berörande, bländande galenskap. Ett strålande bygge. Läs! Förvirras! Hisna! Älska!
 |
| Även Francesca Woodmans foto har en roll i historien. |
Texten finns också publicerad i bif nr 3-2019
Kommentarer
Skicka en kommentar