Not the girl who misses much

2019-06-02

I'm not the girl who misses much. Pipilotti Rist. 1986.

För en vecka sedan besökte jag Louisiana och Pipilotti Rist-utställningen Åbn min lysning (Open my glade). Verket ur vilket bilden är hämtat ett av hennes tidiga, och jag har sett det förr, dock utan att fatta: Det Är Ju Jag.

Hetsig livskänsla på gränsen till det skrattretande absurda. På randen till vad den egna varelsen orkar med. Hugg livet vid strupen! Skaka det! Till utmattningens utkanter.

I en intervju i senaste Vi Läser funderar författaren och översättaren Gun-Britt Sundström över huruvida livsaptiten också kan beskrivas som ångest inför att välja. Jag tänker att det inte är så mycket ångest som att det finns så oerhört mycket liv att uppleva. Och tiden under vilken jag får uppleva det genom denna kropp/sinne-kombination är utmätt. Stark aptit gör det svårt att sakta in.

Åbn min lysning pågår ett par veckor till. Det är en fantastisk plats att sjunka in i. Se den om ni kan. Och se till att ha god tid på er. Tro mig, det är väl spenderade timmar av levnad.



Kortversionen av I'm not the girl who misses much. Och ja, lyssna gärna på John Lennons Happiness is a warm gun också. En favorit.

Kommentarer

Populära inlägg