Begäret

2018-08-04

De väntar. De klär sig för ingenting. I skuggan av dessa villor speglar de sig för en tid som ska komma, de tror sig leva i en roman, de har redan sina klädramar fulla av klänningar som de inte vet vad de ska göra med, sparade liksom tiden, dess långa följd av dagar i väntan. Somliga blir tokiga. Somliga blir ratade för en ung tjänsteflicka som tiger. Ratad. Man kan höra hur ordet når fram till dem, hur det låter, ljudet av örfilen det ger. Somliga tar livet av sig.

Detta kvinnornas svek mot sig själva, utfört av dem själva, tycktes mig alltid som ett misstag.
Man behövde inte dra till sig begäret. Begäret fanns hos henne som framkallade det eller också fanns det inte. Det fanns där vid första ögonkastet eller det hade aldrig funnits.

Älskaren var en vattendelare i Världens Bästa Bokcirkel, och jag har inte kunnat släppa den ännu. Texten som fortsätter att leva sitt liv i mig. Nu tänker jag att den handlar om att få äga sin egen historia.

Detta att aldrig leva utifrån och in, i den andres blick, utan inifrån och ut. Att handla ur kärnan av sin varelse. Den egna lusten, den egna tanken, den egna längtan. Inte det dikterade, förväntade, förutbestämda. Och inte bara i det sexuella mötet. I hela livet.

Det finns där, i dig själv. Inifrån och ut. Det är där allt startar. Annars finns det inte.

Marguerite Duras.