Människoharar

2018-03-29

Överallt så många nej. Så många definiera sig via inten. Så många: Akta! Var rädd! Vad trång den är, skräcken. En sådan obekväm kostym. Gör oss blinda, döva, stumma. Söker platsen av ja. Av lust. Vill skruva låsen ur dörrarna! Dörrarna ur sina karmar.  The eternal yes. Vad tycker vi om? Vad längtar vi efter? Vad vill vi ha? Var har vi vårt ja? 

Så går mina tankar denna påsk. Och så kom en besökare in i butiken. Med en fråga om en diktrad som hennes barnbarn citerat för henne. Följ tonen som tonar för dig. Åh, älskade Aspenström! Så lågmält storslagen i en tid av rädslans berättelser. Att läsa honom är en inre explosion och en återupprättad tro på mänsklig klokskap. Bli frisläppt.

Ha en fin helg nu – påskharar, räddharar, människoharar.
Låt oss korsa fälten i jakt på våra ja.

Hypnos för människoharar

Var inte rädd för de tongivande.
Följ tonen som tonar för dig.
Var inte rädd.
Låt dig inte skrämmas av tornspirornas
tuppar och kors.
Sitter högt men flyger inte.
Grip halmstrået som finns inom räckhåll,
det räcker för dig.
Var inte rädd.
Vänta dig ingenting bättre
av de bättre vetande.
Livbojar av sand flyter inte.
Rätta dig inte efter de felfritt skrivande.
En man skrev till Poul Bjerre
och bad om en "hubnotisk sömn".
Punktera dig själv.
Var inte rädd.
Var inte rädd för stillheten.
Böj dig inte för dem
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse ...
Den inre skenbilden är inte lögnaktigare
än den yttre vrångbilden.
Inblick hjälper inte mot allt.
Grisen blir inte renare,
gåsen inte klokare,
åsnan inte fogligare,
men haren blir litet mindre harig
när den korsar det öppna fältet.
Försök!
Var inte rädd.