Eftertanke

2018-02-03

Hur vilsamt är det inte att lyssna på en klok människa? Där orden och tankarna har bäring och grundas i djup eftertanke. En master class med min hjältinna Laurie Anderson under filmfestivalen blev en sådan respit från ett offentligt "samtal" där de flesta står med vadd i öronen och skriker onyanserat i sin egen megafon.

Suddigaste bilden, finaste skrattet.

Fick mig att tänka på de här orden ur Tranströmers Guldstekeln :

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra procent
och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!


De som inte kan vistas någon annanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr
och får se en skymt av Den Oidentifierade -
gå förbi dem!

                                Käraste Tomas.       foto: Lois Shelton

Ja, i februari är det dags att ta till det tunga artilleriet – lyriken. Den är min lunga fram till våren. Tillsammans med musiken. Alltid musiken. Vad torftigt livet skulle vara utan konst ändå. Det fick mig att vilja börja skriva lite om litteraturen igen.