Månmänniska

 2023-02-20

 

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!

 

Jag är inget större fan av Bo Bergman, egentligen inte ens av denna dikt. Ändå har jag sedan jag första gången läste den, i en poesisamling för barn jag hade när jag var liten, nigit och reciterat den första strofen vid nymåne. År efter år. Samma lilla ritual. När jag många år senare fick veta att Karen Blixen gick ut dansade under himlavalvet för nymånen – ja ni förstår att det gladde mig. 

Kring förra nymånen talade jag med en människa som under lång tid stått mig mycket nära om kärlek. Han sade att han inte längre trodde på den stora kärleken. Det var lite ... speciellt att höra.

 

Jag har aldrig trott på den stora kärleken. Men jag tror på stor kärlek. Ikväll niger jag igen för nymånen. Och vem vet vad jag bär när det grönskar?

Nymånen bär jag i alla fall. Redan nu.