Poesins psykedelia

 2022-04-01

 

Demain matin la lumière
Sera pleine de joie.
Cette vie est brève.
Sois sage, mon cœur.

Tu es à bout de force,
Tu bats plus sourdement.
Tu sais, je l’ai lu quelque part :
Les âmes sont immortelles.

Tack vare en vän, och världsläget, snubblade jag över dessa rader ur La Porte est Entrouverte av Anna Akhmatova. Jag har aldrig läst henne förr, men kärleken var omedelbar. Det säger något om poesins kraft när en dikt, silad genom tre års högstadiefranska, ändå spränger sig direkt in. När kropp, sinne, känsla, kan förenas i  jubel långt innan hjärnan hunnit tröska fram en ens rudimentär förståelse för orden. Är det inte detta som gör konsten så enastående? Förmågan att tala till det intuitiva (se Joseph Conrad härförleden). Slå upp porten till det eviga. Les âmes sont immortelles.

 

Samtidigt – reaktionen så fysisk, så mycket kropp. Det är den där bron. Som löser upp gränsen. Poesin som psykedelia – jamen tack. Tack.

 

Men trots allt vill hjärnan ha sitt. Och den stora sökmotorns översättningsfunktion saknar onekligen fingerspitzengefühl ifråga lyrik. Så nu är The Complete Poems of Anna Akhmatova på väg hem till mig. Hovrar kring brevlådan och gläder mig väldigt. Kan heller inte låta bli att undra; hur skulle raderna låta på svenska? Visst, poesin är större än modersmålet. Uppenbarligen till och med större än de språk man behärskar. Men ändå, är det kanske dags för mitt livs första översättningsprojekt?

 

 

Porträtt av Anna Akhmatova, Nathan Altman, 1914

 

Bonusinfo för den musikintresserade: Iris DeMent tolkar Anna Akhmatova på skivan The Trackless Woods. Lyssna här.