Recension: Klubben
2020-03-13
Jag är glad över att jag lyckades normalisera händelsen - genom att tänka att det var jag som hade provocerat fram den. Det gjorde mig till en aktör och en medbrottsling. Jag behöll min frihet.
Ja, vem vill vara ett offer? Vem vill ge upp sin frihet? Frågorna är en centrala i Matilda Gustavssons lysande reportagebok Klubben. En bok jag slukar under ett hetsigt dygn, men som jag sedan inte kan släppa på månader. Sällan har jag läst ett sådant omskakande och helgjutet journalistiskt arbete.
Klubben fördjupar berättelsen jag vid det här laget trodde att jag kunde: om Forum, om den så kallade Kulturprofilens övergrepp och om Svenska Akademiens kris. Den kastar nödvändigt ljus över maktmissbrukets och maktfullkomlighetens mekanismer. Och den visar den på komplexiteten i övergreppets natur. Ger oss ett faktiskt svar på den urgamla frågan: hur kan vi låta det ske?
För det är mycket vi människor är kapabla till och kapabla att blunda inför, i de slutna rum vi själva laddar med betydelse. Gustavsson avtäcker de sektliknande mekanismer som verkat inom den finkulturella parnassen. Skildrar skickligt vår ovilja att lämna makten över vår historia.
Hon visar också hur vår bild av våldtäktsoffret fortfarande bygger på idén om en kvinnas heder och personliga värde som kopplat till kroppen och dess sexuella renhet. Övergreppets psykologi är långt ifrån detta svartvita (se bara det inledande citatet!). Enbart genom att framhålla detta har Gustavsson skrivit en av det sena 10-talets viktigaste böcker.
Texten finns även publicerad i bif nr 1-2020
Jag är glad över att jag lyckades normalisera händelsen - genom att tänka att det var jag som hade provocerat fram den. Det gjorde mig till en aktör och en medbrottsling. Jag behöll min frihet.
Ja, vem vill vara ett offer? Vem vill ge upp sin frihet? Frågorna är en centrala i Matilda Gustavssons lysande reportagebok Klubben. En bok jag slukar under ett hetsigt dygn, men som jag sedan inte kan släppa på månader. Sällan har jag läst ett sådant omskakande och helgjutet journalistiskt arbete.
Klubben fördjupar berättelsen jag vid det här laget trodde att jag kunde: om Forum, om den så kallade Kulturprofilens övergrepp och om Svenska Akademiens kris. Den kastar nödvändigt ljus över maktmissbrukets och maktfullkomlighetens mekanismer. Och den visar den på komplexiteten i övergreppets natur. Ger oss ett faktiskt svar på den urgamla frågan: hur kan vi låta det ske?
För det är mycket vi människor är kapabla till och kapabla att blunda inför, i de slutna rum vi själva laddar med betydelse. Gustavsson avtäcker de sektliknande mekanismer som verkat inom den finkulturella parnassen. Skildrar skickligt vår ovilja att lämna makten över vår historia.
Hon visar också hur vår bild av våldtäktsoffret fortfarande bygger på idén om en kvinnas heder och personliga värde som kopplat till kroppen och dess sexuella renhet. Övergreppets psykologi är långt ifrån detta svartvita (se bara det inledande citatet!). Enbart genom att framhålla detta har Gustavsson skrivit en av det sena 10-talets viktigaste böcker.
 |
| foto: Thron Ullberg |
Kommentarer
Skicka en kommentar