Bön

2019-01-18

I don't know exactly what a prayer is. 
I do know how to pay attention, how to fall down 
into the grass, how to kneel down in the grass, 
how to be idle and blessed, how to stroll through the fields, 
which is what I have been doing all day. 
Tell me, what else should I have done? 
Doesn't everything die at last, and too soon? 
Tell me, what is it you plan to do 
with your one wild and precious life?

Andra halvan av The Summer Day, av Mary Oliver, som dog igår. Hur hon får naturen att sjunga i mig. Andlösheten, andakten inför skapelsen. Inför naturen i mig själv. Hur sinnet öppnar sig i bön. Slutradernas uppmanande fråga. Hur den får mig att vilja leva i varje stund. Hur mina celler spänner sig för att känna. Allt. Allt.

Och svaret på frågan? Vad ska jag då göra med detta dyrbara, vilda som jag fått till skänks? Jag hittar det i Wild Geese.

You do not have to be good.
You do not have to walk on your knees
For a hundred miles through the desert, repenting.
You only have to let the soft animal of your body
love what it loves.

Ni kan läsa hela dikterna här och här. 

Mary Oliver.