Samtidighet

2018-11-10

Fallande löven är många i dag,
och dagen är en
av många samtidiga dagar som
leder världen
in i oss, genom våra
minnen, förbi
våra kroppar
och tillbaka ut
ur ensamheten.

Augustläsning pågår: Dessa rader ur Ulf Erikssons Minnet av grönskande ålder.

För hösten. Den brukar ta emot, men nu: Det finns ingen början, inget slut. Det finns bara samtidighet. Det är ständigt vår och höst. Vi föds och vi dör hela tiden.

Och det som föds i dig kunde lika gärna födas i mig. Samma ström i dig som i mig. En samtidighet som fogar oss samman. Genom kroppar. Genom tider. Samma sång. Den tar aldrig slut. Därför – aldrig ensamma.