Världens bästa bokcirkel
2018-03-13
Eftersom vi äter tematiskt borde vi ha haft en picknick, men denna snöblandade marskväll fick vi hålla oss inomhus. Det blev grekiskt till Wallace Stegners Vad jag bevarat. Tänker ändå att det hade kunnat se ut så här någon kväll när Larry och Sally, Charity och Sid samlats runt ett bord.
Världens bästa bokcirkel. Den är min. Älskar hur bok efter bok vecklar ut sig i samtalet. Växer och fördjupas och förgrenar sig i mötet med varandras läsningar. Hur vi aldrig vill eller kan sluta prata, vända och vrida. Vilken present detta, att det finns fler som jag, som lever och andas text och berättelser.
Varje gång väljer vi, inspirerade av Marie Lundström ett citat, som vi tänker säger något om oss eller vårt liv. Jag valde detta:
Människan må drömma om ordning, men kaos, som bara är ett annat ord för blind, oskälig slump, är likväl naturens lag.
Man kan planera hur mycket man vill. Man kan ligga i sin säng på morgonen och fylla hela anteckningsblock med projekt och föresatser. Men på en enda eftermiddag, på några få timmar eller minuter, kan allt man har planerat och allt man har kämpat för att uppnå lösas upp i intet så som en snigel blir upplöst när man häller salt på honom. Och fram till det ögonblick då man förvandlas till skum kan man fortfarande inbilla sig att allt är som det ska.
Passagen är såklart upptakten till något riktigt avgrundssvårt, och idén att vi saknar kontroll över våra liv är en tanke som verkligen inte uppskattas av alla. Men jag finner den otroligt befriande. Till slut blir vi alla ändå skum. Skönt att tills dess få slippa det slutgiltiga ansvarets börda.
Kära bokcirkelskamraten Michaela hade förutom sitt egna citat hittat ett hon tyckte var mitt, betydligt mer upplivande (även om det i boken faktiskt också förebådar en katastrof):
När som helst kommer vi att börja sjunga och dansa till balalajkor.
Haha! Ja, låt oss. Även om vi kanske redan börjat skumma.
 |
| Wallace Stegner – rekommenderas! |
Eftersom vi äter tematiskt borde vi ha haft en picknick, men denna snöblandade marskväll fick vi hålla oss inomhus. Det blev grekiskt till Wallace Stegners Vad jag bevarat. Tänker ändå att det hade kunnat se ut så här någon kväll när Larry och Sally, Charity och Sid samlats runt ett bord.
Världens bästa bokcirkel. Den är min. Älskar hur bok efter bok vecklar ut sig i samtalet. Växer och fördjupas och förgrenar sig i mötet med varandras läsningar. Hur vi aldrig vill eller kan sluta prata, vända och vrida. Vilken present detta, att det finns fler som jag, som lever och andas text och berättelser.
Varje gång väljer vi, inspirerade av Marie Lundström ett citat, som vi tänker säger något om oss eller vårt liv. Jag valde detta:
Människan må drömma om ordning, men kaos, som bara är ett annat ord för blind, oskälig slump, är likväl naturens lag.
Man kan planera hur mycket man vill. Man kan ligga i sin säng på morgonen och fylla hela anteckningsblock med projekt och föresatser. Men på en enda eftermiddag, på några få timmar eller minuter, kan allt man har planerat och allt man har kämpat för att uppnå lösas upp i intet så som en snigel blir upplöst när man häller salt på honom. Och fram till det ögonblick då man förvandlas till skum kan man fortfarande inbilla sig att allt är som det ska.
Passagen är såklart upptakten till något riktigt avgrundssvårt, och idén att vi saknar kontroll över våra liv är en tanke som verkligen inte uppskattas av alla. Men jag finner den otroligt befriande. Till slut blir vi alla ändå skum. Skönt att tills dess få slippa det slutgiltiga ansvarets börda.
Kära bokcirkelskamraten Michaela hade förutom sitt egna citat hittat ett hon tyckte var mitt, betydligt mer upplivande (även om det i boken faktiskt också förebådar en katastrof):
När som helst kommer vi att börja sjunga och dansa till balalajkor.
Haha! Ja, låt oss. Även om vi kanske redan börjat skumma.
Kommentarer
Skicka en kommentar