Kärlek och krig

2018-03-18

– I dagens Israel är empati en radikal akt. Netanyahu har radikaliserat empatin. Att vara empatisk mot någon som är din fiende och förstå att han också är en människa av kött och blod – bara det gör dig till en icke-patriot, en nationens fiende. 

Så säger den israeliska författaren Dorit Rabinyan i en intervju i SvD. Igår såg jag henne på stadsbiblioteket. Det hon hade att säga avväpnade mig helt. Fick mig att skratta. Fick mig att gråta.

Romanen Alla floder flyter mot havet har blivit bannlyst i landets skolor. En roman om en kärleksrelation mellan en israelisk kvinna och en palestinsk man kan inte enbart kan vara en historia om kärlek. Det måste också innebära en historia om krig.

Jag har ännu inte hunnit läsa. Men med passager som denna har jag svårt att vänta:

Jag berättar inte för någon hur fort han tänder, hur han blossar upp som ett fält med tistlar när jag brinner, ständigt lika ivrig och längtansfull. Eller om att våra nätter är som ett evigt nytt äpple som aldrig tar slut fastän vi biter i det. Om vår saliga hänryckning, på en gång självisk och generös, om hur vi svälter och mättas och svälter igen. Hur vi ligger där under täcket och omfamnar varandra, som två äggulor i samma ägg, belåtna och tillfredsställda, insnärjda i varandras lemmar, hur jag i dessa ögonblick är så nära honom och så genomdränkt av honom att jag praktiskt taget känner mig som han. 

Att bli ett. Känna varandra. Känna sig som varandra. Hur kan en sådan närhet bli ett krig? Hur kan en sådan närhet vara farlig? Såklart kan en sådan närhet vara farlig. Om det är nödvändigt att vara åtskilda.