I sing the body electric

2018-02-06

Långt innan jag började praktisera yoga och meditation och åka till Indien stup i kvarten blev jag handlöst kär i Walt Whitmans poesi. Första gången jag läste Leaves of Grass var jag tvungen att ställa mig upp och recitera den högt för mig själv. På något sätt lyckades han med sina ord för mig penetrera själva existensens puls.

Raderna nedan, där ingen skillnad finns mellan kropp och själ, där allt är allt - jag bara älskar dem! I mig klingar de som en djup sanning. Och inledningsraden! Den knockar mig fullständigt varje gång. Så vansinnigt vacker.

Hamnade i ett samtal om tantra häromdagen. Detta är tantra på papper. För mig.  
And if the body were not the soul, what is the soul?


I sing the body electric,
The armies of those I love engirth me and I engirth them,
They will not let me off till I go with them, respond to them,
And discorrupt them, and charge them full with the charge of the soul.

Was it doubted that those who corrupt their own bodies conceal themselves?
And if those who defile the living are as bad as they who defile the dead?
And if the body does not do fully as much as the soul?
And if the body were not the soul, what is the soul?