Världens bästa bokcirkel

2021-12-20

"Jag ville inte, men jag följde med. Jag hade gjort likadant för alla andra män jag känt. Jag följde med dem ifall det blev jobbigt och jag behövde bli räddad. Inte räddad av en man, menar jag. Utan räddad av pengar, av att nån gjorde nånting skitigt åt mig. Det skitiga var att jag inte kunde ta emot hjälp av nån utan att underkasta mig på nåt destruktivt erotiskt sätt."

I fredags kväll bubblade det i blodet, man var strängast i bokcirkeln trots att boken var ens eget val. Jag älskade ju Tre Kvinnor och förväntningarna på Lisa Taddeos debutroman var skyhöga. Och visst finns en massa potential. Och visst är hennes blick fortfarande knivskarp. Men när hon sida upp och sida ner tar i från tårna för att vi Verkligen Ska Fatta vilken cynisk och desillusionerad verklighet vår huvudperson befinner sig i blir jag liksom bara trött. Jag saknar ambivalensen och det outsagda. Jag saknar att få dra mina egna slutsatser. Jag saknar kort sagt allt det som gjorde Tre Kvinnor till en sådan fantastisk bok. Och delvis beror min besvikelse säkert på det. Att jag vet att hon kan bättre. 

Något som däremot alltid lever upp till min förväntningar är träffarna med #världensbästabokcirkel – sedan ett par månader tillbaka på banan efter pandemiuppehållet. Tänk att snart har vi funnits i fem år. Våra samtal gör mig till en sådan lycklig bokmal. Och för rättvisans skull ska det sägas att våra betyg var väldigt varierade. 

 Så här tyckte jag om Tre Kvinnor. Där var det minsann idel jubel!