Recension : dröm natten till idag

 2021-09-10

Musikern Anna Järvinen romandebut är stillsam och kort. Huvudpersonen, en kvinna kring femtio, rör sig runt i ett slags livströtthetens vakuum. Det som en gång var angeläget, brännande, har förlorat sin attraktion. Riktad till ett icke definierat du minns hon en barndom. Minns en ungdom. Det finns en dotter till vilken relationen är ansträngd. En frånvarande far. Ett förlorat hemland, Finland, med en morfar och en älskad mummo. Kroppen finns, ångesten inför den och viljan att tukta den, men de bekräftande blickarna på den har försvunnit. Ett internaliserat självförakt och ett tvång att glänsa finns.

De senaste åren har  sett många liknande debuter. Självbiografiskt anstrukna, lätt anemiska tillståndsromaner, där världen iakttas som genom ett likgiltighetsfilter. Jag letar efter det som ska få den här boken att sticka ut från sina genrefränder. Hittar det inte helt.

Språket är avskalat, korta stycken, med lyrisk ambition. Men det poetiska anslaget kräver sin författare, och Järvinen är inte formen helt mogen. Meningarna tonar oavslutade. Vad syftar hon på? Vad vill hon få oss att känna? De är i de längre, mer berättande passagerna som det bränner till. Jag önskar att hon låtit hela texten få mer kött. Som det är nu får jag inte fatt i den historia jag får gissa mig till att hon vill berätta. De här orden räcker inte. Jag tror de skulle behöva … musik.  

Boken var också föremål för en träff med utbrytarcirkeln.

Texten finns även publicerad i bif #3-2021